Nu är det hårda tag som gäller igen.
Träning all in står på schemat, går inte att fuska längre. Mår inte bra av att inte få mina löparrundor så förra veckan blev det tre à typ 5-6 km, har i dag avklarat första för veckan, lär bli fler.
Konstigt hur en träningsform då lätt kan bli ett beroende??
Även om det i bland känns som att jag kommer avlida på rundan så fortsätter jag, tanken är dock ambivalent och skulle kunna ge upp vilken sekund som helst, men näe, jag är alldeles för tävlingsinriktad och hamnar hellre på akuten som medicinlarm om så är än ger upp!!
Ge upp är inte mitt förnamn längre...
För övrigt är jag extremt nöjd över att mina älsklingsbyxor, mina älskade rutiga Burberry, som jag använt året om i olika konstellationer, nu är för stora, vilket jag upptäckte i morse!
Sorgligt på ett sätt eftersom jag är galet förälskad i dom men det är en epok som går i graven på ett annat sätt då det var de första byxor i strl 38 jag köpte när jag började märka en viktuppgång för typ tre år sedan.. Viktuppgången till 90 kg, ja den berodde ju på ett flertal faktorer i min livssituation just då, jag hamnade i en ganska djup depression som ledde till tablettbehandling vilken i sin tur ledde till en ganska snar och kraftig viktuppgång tyvärr.. Men jag är gjord av jävlaranamma rakt igenom och bestämde mig för att klara mig ur och tog all hjälp jag kunde få!
Dessutom började jag träna som en galning, löpträning blev en forma av terapi, rensa tankar, fylla kroppen med adrenalin, endorfiner och dopamin.. Vilket i sin tur gjorde att jag kunde sluta med mina tabletter mycket tidigare än vad läkarna räknat med.
Men det krävde en separation från ett destruktivt förhållande, säga upp mig från mitt trygga arbete och våga ta steget att börja plugga, flytta runt i andra hand ett par år och egentligen när jag tänker efter så handlade det fullkomligen egentligen om att slänga sig rakt ut för ett stup utan fallskärm bildligt talat!!!
Jag klarade det! Jag är på helt rätt väg nu,
Tre år senare sitter jag här, jag är på en arbetsplats jag fullkomligen älskar, jag äger en stor trea som är min, har vänner jag aldrig skulle kunna vara utan och ett JAG som jag är stolt över! -30 kg på dessa år är jag extremt nöjd med!
Jag har planer och framtidsdrömmar.
Jag börjar med att läsa upp betyg i sommar, matte och kemi. I höst blir det medicinsk baskurs på distans, sen får vi se var det bär av..
Jag har en dröm, jag måste bara våga ta steget fullt ut..
Jag tassar sakta in på fjäderlätta steg..
Våga du med!
Kan jag så kan garanterat du!
