Jag är vid liv...även om man knappt kan tro det!
Livet i stort tar så mycket tid, har inte funnit inspiration alls att blogga sista tiden..
Jag måste ju flytta inom en månad IGEN! Min 4e flytt i år... Alltså ibland bara hatar jag Stockholm!! Det är så sjukt svårt att få bostad...Dessutom helt fel tid att flytta nu när alla studenter börjar sina universitet typ denna veckan och fullkomligen invaderar stan och krigar med allt de har om bostäderna! GRATTIS till mig...
Jag längtar verkligen till jag är klar med utbildningen, fått ett fast jobb, kan ta lån och köpa en EGEN bostad som ingen kan bara kasta ut mig ur hur som helst... Även om jag haft oerhörd tur med mina 2a hands boenden, så är det jobbigt och sliter på mig som person.. Jag bor i möbler som inte är mina, sakerna runt mig är inte mina... Det enda som är mitt är mina kläder, toasaker och sängklader... Allt annat står nerpackat i banankartonger (eftersom jag inte vågar packa upp typ nått då jag aldrig vet när jag måste bege mig igen...).
Ett hem är så oerhört viktigt för mig dessutom, då jag tycker om att vara hemma, skrota runt, laga mat, ligga och kolla tv... Att ha ett hem där man trivs och känner sig trygg är en viktig del för att kunna slappna av och må riktigt bra känner jag! Jag har inte kunnat slappna av nu på ett år typ...
Är trött och sliten nu... Härom helgen brakade jag ihop totalt... fick åka hem till mina förädrar och bli "omplåstrad"...
Jag var ju oerhört korkad som sålde min del av bostadsrätten jag hade med exet till honom... Skulle försökt få köpa ut han istället.. Kanske hade varit lättare med banken..
Jag hade inte en tanke på hur svårt det skulle bli för mig som student att få ett boende alls.... Tänkte att det ordnar sig! Och förvisso har det ju ordnat sig hela vägen... jag ju haft tak över huvudet hela tiden... Men har bara lyckats få tag på korttidsboenden...Och nu känner jag hur jag bara smulas sönder inifrån av stress.. Och ingen fattar min försiktighet att inte bara hoppa på alla annonser som ligger på Blocket heller.. Jag är livrädd att det är nått fuffens, men det verkar folk bara tycka är att tuta och köra... Men det tycker inte jag.. Jag vill ha lite mer på fötterna om folk, typ kompis kompis eller nått för att känna mig lugn.. Jag kanske är barnslig, töntig eller korkad, men kalla mig gärna det isf, men det är så jag känner det..
Eftersom jag redan har flyttat 4 ggr i år så vill jag känna mig riktigt lugn och veta att jag kan få bo tills en bit in på nästa år nu iaf. Inte sitta med andan i halsen varje dag om att man skall få det där samtalet som gör att man måste börja leta igen.. Orkar inte det helt ärligt...
Jaha, nu har jag spytt lite galla över livet en stund..
Hoppas du mår bra och att du har en bra dag!